dec 20, 2010
“Light glorifies everything. It transforms and ennobles the most commonplace and ordinary subjects. The object is nothing, light is everything.”
– Leonard Missone
Ljuset är allt
Citatet ovan är ovanligt slående denna gång och jag vet inte ens hur jag skall börja förklara hur viktigt ljuset är för dina bilder, men jag skall göra ett tappert försök.
Vare sig ljus reflekteras från en yta eller är direktinfallande så är fotografi en inspelning av detta ljus, en tavla målad med de ljusstrålar som letar sig in i kameran och faller på din sensor. Givetvis är ljuset en förutsättning för att kunna fotografera över huvud taget, men ljuset är mycket mer än så. Allt handlar om ljus och duktiga fotografer väljer sitt ljus med omsorg för att skapa bättre bilder och för att bli bättre fotografer.
Jag vet inte hur mycket du tänker på ljuset i dina bilder idag eller hur du värdesätter det, men börjar du tänka ljus, ljus, ljus så kommer du att ta stora språng i din utveckling som fotograf.
OBS: Notera att denna kursdel inte behandlar blixtljus eller ljussättning, utan i första hand naturligt ljus utomhus.
Ljusets karaktärer och betydelse för bilden
När jag säger ljus, menar jag inte att det är ljust. Ljus kan inneha en oändlig mängd olika karaktärer och ljuset vid en specifik situation är unikt.
Ljus kan vara starkt eller svagt, varmt eller kallt, hårt eller mjukt. Ljus kan inneha olika färgtoner och det kan vara motljus, medljus, direktinfallande, reflekterade eller släpande. Vilket ljus du än befinner dig i så har det alltid en enorm påverkan på ditt motiv, det kan förändra texturer och ligga till grund för hela känslan i en bild. Ljuset är ofta så viktigt för dina bilder så att om du tar två bilder på samma motiv, fast i olika ljus, så kan du mycket väl ha tagit en usel bild och en som är helt magnifik.
Välj ditt ljus och ha tålamod
Olika typer av bilder är olika mycket beroende av ljuset, men många av de magiska bilder du ser, vad de än föreställer, är magiska just på grund av att fotografen fångat ett ljus som ger bilden det där lilla extra. Det kan handla om att vara på rätt plats vid rätt tillfälle, men det kan även vara ett planerat och mer kontrollerat ljus.
En landskapsbild kan ofta vara fotograferad i ett osannolikt vackert ljus som bara varade någon minut, men fotografen var där just då och det är vad som räknas. Likaså är porträtt fotograferade i unikt ljus som framhäver modellen på ett visst sätt oftast bättre än porträtt fotograferade i ett ogenomtänkt ljus.
Att fotografera bilder med ett fint ljus kräver ibland tålamod, men väljer du ditt ljus med omsorg så kommer det med all sannolikt uppstå situationer med fantastiskt ljus även för dig. Du kan även planera ditt ljus i varje situation, exempelvis genom att använda ljuset från ett fönster istället för att fotografera utan uppenbar ljuskälla. Fönsterljus kan vara helt underbart!
Övning: Ta tre porträtt på en vän, ett mitt i ditt vardagsrum utan blixt, ett där vännen står jämte ett fönster så att ljuset träffar ansiktet och ett där ni står utomhus. Gör porträttet likadant på alla bilder. Jämför de tre, fundera på vilket som blev bäst och varför.
Ju mer man fotograferar, ju lättare blir det att du ställer högre krav på ljuset. För många fotografer kan ljuset vara så avgörande att de helt enkelt vägrar att fotografera om det inte är perfekt. Du behöver dock inte vara så extrem, fotografering handlar inte om att invänta ett fantastiskt ljus. Däremot tycker jag att du skall lära dig mer om ljus och hur ljuset påverkar dina bilder. Fundera på vad du tycker är ett bra ljus och vilket ljus som skulle höja dina bilder en nivå. Detta är en mycket individuell process utifrån vad du tycker och vad du vill uppnå med dina bilder.
Ett spännande ljus?
Vad är ett bra ljus?
Ett ”bra ljus” är givetvis en relativ term. Du får tycka precis vad du vill om ljuset i dina (och andras) bilder och det är inte min uppgift att döma någon för sina åsikter. Det finns dock några generella ”regler” för vad som (av många) definieras som ett ”bra ljus”.
Ett mjukt ljus är ofta ett bra ljus då det skapar en lägre kontrast som ger mjuka övergångar mellan ljusa och mörka partier i bilderna. Med ett mjukt ljus behåller du dessutom detaljer och textur i både skuggpartierna och i de ljusare delarna av bilden. Titta på bilden nedan så ser du att det finns detaljer även i de mörka delarna av bilden, något som tyder på att ljuset var mjukt vid detta tillfälle.
Ett mjukt ljus
Något som jag har lagt märke till är att många nybörjare inleder sitt fotograferande med en kärlek till bilder i hårt ljus och med hög kontrast. Jag var likadan 10-12 år sedan och det är inget fel med det! Oftast är det dock så att man med tiden börja uppskatta att det även finns en gråskala mellan svart och vitt att utnyttja. Notera att det inte är FEL att fotografera eller gilla kontrastrika bilder, men normalt är det någon man inte eftersträvar. Det beror extremt mycket på typen av bild, tycke och smak.
Nedan ser du en bild som jag fotograferade för cirka 10 år sedan. Jag gillar den, men jag skulle förmodligen fotografera den i ett mjukare ljus och göra den mindre kontrastrik idag.
Hårt ljus
Här kommer en till som är tagen långt senare och med ett mer planerat ljus. Skillnaderna mellan de ljusa partierna i bilden och de mörka blir stora och detaljer och textur suddas ut.
Ett hårt ljus
Ett bra ljus kan även vara ett varmt ljus, exempelvis det ljuset som solen genererar innan solnedgång eller efter soluppgång. Fotograferar du utomhus är ljuset ofta som bäst två timmar innan och en timme efter solnedgången eller en timma innan och två timmar efter soluppgång. Givetvis är ljuset då svagare och du kan behöva stativ, men ljuset är mycket svagt, mjukt och ger underbara texturer och behagliga toner i din bild. En timme efter solnedgången kommer också det som kallas för blå timmen då ljuset blir kallare, men otroligt svagt och mjukt.
Var inte heller rädd för att gå ut en molnig dag. Då kan ljuset vara mycket mjukt och fint och även om dina landskapsbilder blir trista så kan det mycket väl gå bra att fotografera porträtt, bilder på stan eller detaljer i din miljö.
Viktors tips: Ibland när man är ute och fotograferar med ett specifikt mål så dyker aldrig det där ljuset upp som man är ute efter, det kan till och med bli helt tvärt om, riktigt grått och trist. Då kan det vara bra att tänka om och börja titta på detaljerna i ditt område eftersom det gråa ändå kan ge ett mjukt och fint ljus. En annan idé kan vara att konvertera dina bilder till svartvitt som då inte är lika beroende av ljusets färg.
Bilden nedan har jag visat förut, men det är ett så bra exempel på hur jag valde att konvertera till svartvitt på grund av det tråkiga ljuset så jag bara måste visa den igen.
Konverterad till svartvitt
Ljusmätning och mätmetoder
Förr i tiden hade kameror inga ljusmätare. Fotografer fick gissa sig till exponeringen eller använda en handhållen ljusmätare för att mäta ljuset och därefter bestämma hur bilden skulle exponeras, alltså vilken kombinationen av bländare, slutare och ISO-tal som skulle användas för att få en rätt exponerad bild. Sådana ljusmätare används även idag av vissa fotografer, speciellt i studiomiljöer. Du behöver dock inte tänka på detta, din kamera har nämligen högst sannolikt en egen ljusmätare och du lär också kunna ställa in lite olika mätmetoder på hur din kamera mäter ljuset.
De tre vanligaste mätmetoderna är spotmätning, centrumvägd mätning och matrismätning.
Din kamera mäter ljus genom ett flertal olika ljusmätningssensorer som finns lite här och var i bilden. Spotmätning innebär att kameran mäter ljuset från 1-5% av mittenytan av bilden. Detta kan vara ett bra sätt att mäta om du har stora skillnader i ljusförhållandet mellan huvudobjektet och omgivningen, exempelvis en sångare med ljus i ansiktet på en mörk scen.
Centrumvägd mätning innebär att den mäter lite här och var i bilden men lägger tyngden på att beräkna exponeringen utifrån de sensorer som ligger mitt i bilden.
Matrismätning innebär att kameran mäter lite här och var i bilden och exponerar efter ett genomsnitt. Denna mätmetod kan vara bra vid exempelvis landskapsfotografering, om det inte finns ett starkt motljus. Denna mätmetod är även bra att använda som standardmetod om du är osäker på hur du skall mäta.
Exponeringsproblem
Som bröllopsfotograf har jag vid otal tillfällen hört från bröllopsparen: ”Vi hoppas att det blir soligt på vårt bröllopsdag”, varpå jag säger (eller i alla fall tänker): ”Jag hoppas att det blir molnigt!”
Varför är jag så negativ kan man ju då undra? Jo, för en himmel som är täckt av moln är ett av de mjukaste och finaste ljus du kan få. Du har säkert sett att fotografer använder vita paraplyer för att göra sitt blixtljus mjukare? Ju större paraply ju mjukare blir det. En molnig himmel är det största paraply du kan hitta för att göra solens strålar så mjuka och behagliga som möjligt.
Varför är då inte solsken bra? Jo, som vi redan nämnt ovan så skapar solsken stora skillnader mellan de partier i bilden som den lyser upp och de som ligger i skugga, vilket skapar stora kontraster. Ofta kan det handla om tre eller fler stegs skillnad i exponering mellan de soliga och skuggiga partierna och eftersom du nu vet att ett steg är dubbelt så mycket ljus så vet du även att fyra steg är 16 gånger så mycket ljus. Det blir problem och nästintill omöjligt att exponera ljus och mörker rätt för att behålla detaljerna i skuggan (så att det inte svärtas ut) och samtidigt behålla textur i det vita (så att det inte fräts ut). Du får ett för hårt ljus!
Nedan ser du ännu ett exempel på en bild med ett hårt ljus, men där jag inte hade mycket val. Klänningen och huvudet har fräts ut något och har det en gång fräts ut så går det inte att ”rädda” i efterbehandlingen. När du fotograferar en sådan solig dag bör du använda reflektorer och/eller blixtar för att jämna ut ljuset, men även då är det inte alltid lätt att få till ett perfekt ljus under sådana förhållanden.
Ett hårt ljus
Exponeringskompensation – kameran mäter fel
”Light meters read, photographers interpret.”
– Catherine Jo Morgan
Din kamera har en ljusmätare som läser av ljuset i varje situation du befinner dig, men kameran gör inte alltid rätt. Det är upp till dig att tyda de värden din kamera ger dig och kompensera för eventuella fel. Att kunna lära sig att kompensera för dessa fel är en förutsättning för att du skall kunna exponera bättre, vilket på sikt kommer göra dig till en bättre fotograf.
För att förstå problematiken så är det bra att känna till att en kamera alltid mäter ljuset med förutsättningen att motivet är grått, 18% grått för att vara exakt.
Det finns säkert en bättre förklaring till detta på nätet någonstans, men min förklaring lyder så här: Om du fotograferar en ljus yta, exempelvis snö, som reflekterar mycket ljus så kommer kameran tro att bilden är mycket ljusare än vad den faktiskt är och underexponera bilden så att snön blir grå. Det infallande ljuset är det som du egentligen borde mäta efter men eftersom kameran mäter ljuset som reflekteras så luras ljusmätaren av ytans reflekterande egenskaper.
Samma sak gäller nämligen tvärtom, om du fotograferar en svart vägg så kommer kameran att mäta fel, överexponera bilden och göra väggen grå, inte svart.
Du har säkert någon gång fotograferat din partner, dina barn eller något annat i ett motljus på en strand där personen har varit relativt liten i bild? Vad hände? Blev personen för mörk? Givetvis blev den det eftersom kameran inte vet att personen är ditt huvudmotiv utan har även mätt ljuset från bakgrunden och exponerat efter den. Resultatet blir att personen som står i skugga med ljuset i ryggen har blivit för mörk.
Dessa situationer uppstår hela tiden och du kan lära dig att kompensera för dem. Det rätta sättet att ta en sådan bild är att gå nära och fylla upp hela sökaren med personen och mäta ljuset. De värden du mäter där kommer du ihåg, sedan backar du och tar samma bild igen med rätt värden. Alternativet är att du exponeringskompenserar ett par steg så att du medvetet överexponerar bilden. Eftersom ljuset är detsamma på personen var du än står (så länge det är samma vinkel till kameran och till ljuset) så bör du också exponera därefter. Bakgrunden kommer bli för ljus, men huvudmotivet blir rätt.
Lär du dig exponeringskompensera kan du fotografera i motljus och ändå lyckas exponera rätt. Exponeringskompensation är viktigt att du lär dig för att kunna hantera många olika typer av situationer och komma hem med välexponerade bilder.
Motljusbilden nedan är ett exempel, utan exponeringskompensation hade personerna förmodligen blivit mycket för mörka och det hade ju varit tråkigt för dem och för mig.
Rättexponerad förgrund
Notera att kamerans ljusmätning och hur fel det blir beror på hur stort motivet är i bildytan. Ifall motivet dominerar bildytan mot en ljus bakgrund kommer kameran givetvis mäta mer rätt än om det är mindre med en dominerande bakgrund. Ett alternativ är ju även att spotmäta objektet.
Övning: Ställ ett objekt i motljus (exempelvis din kompis med solen i ryggen eller en fjärrkontroll framför en stark lampa) och ta en vanlig bild. Ta därefter tre bilder där du medvetet överexponerar ett, två och tre steg. Jämför bilderna och försök komma fram till vilken exponering som blev rätt.
Vitbalans
I samband med ljus bör jag väl också nämna något om vitbalans. Vi som är människor och har ögon tycker i princip alltid att en vit yta är vit vare sig vi är utomhus i solsken eller inomhus i ett lysrörsljus. Ögat och hjärnan kan nämligen kompensera för ljusets färgtemperatur och visa färgerna på rätt sätt ändå. En kamera kan däremot inte göra detta lika framgångsrikt utan har en inställning där du kan ställa in din vitbalans utefter vilken färgtemperatur du fotograferar i.
Färgtemperatur mäts i Kelvin, men de flesta kameror har symboler så att du lätt skall förstå vilken inställning du skall använda för olika typer av ljus, exempelvis solljus, glödlampor och lysrör. Oftast finns även en inställning för automatiskt vitbalans.
Jag är själv ingen vitbalanspedant då de flesta mindre korrektioner lättast görs i efterbehandlingen, men detta kan även bero på att jag oftast fotograferar i situationer där den automatiska vitbalansen klarar det mesta. Jag ställer dock om den ifall jag befinner mig i relativt extrema situationer. Om jag exempelvis skall fotografera i en stuga med träpanel på väggarna, furutak och glödlampsljus så ställer jag om för att inte bilderna skall bli alltför tonade av detta.
Övning: Prova att ta samma bild i samma ljus med olika vitbalansinställningar så kan du själv se hur färgtemperaturen i din bild förändras. Ibland kan det finnas en tanke med att fotografera med fel vitbalans för att uppnå en viss effekt, exempelvis en varmare eller kallare bild.
Nästa lektion
Nästa gång skall jag ta upp blixtfotografering, därefter börjar vi med bildkomposition. Exakt när nästa kursdel kommer vågar jag inte svara på nu i juletider, men det kommer en inom kort, håll ut! :)
Länka gärna
Känner du någon fotointresserad får du gärna länka till min sida på Facebook. Du kan även länka direkt till bloggen.
http://www.twitter.com/viktorsundbergVad är ett bra ljus?
dec 13, 2010
Vi tar en paus i fotokursen så att du hinner repetera och smälta kameratekniken. Passa på att läsa ikapp om du ligger efter! Till helgen kommer nästa lektion om ljus, ljusmätning och exponeringskompensation. Vi hörs då!
Du hittar alla tidigare kursdelar nerifrån och upp här >>>
dec 6, 2010
”Your first 10 000 photographs are your worst.”
– Henri Cartier-Bresson
Objektiv forts.
Objektiv är nog det som jag får mest frågor om från nybörjare och det är väl inte så konstigt med tanke på att det är ett så pass stort område inom kameratekniken. Egentligen skulle man kunna prata hur mycket som helst om objektiv och det var även därför som jag kände att jag var tvungen att dela upp objektiv i två kursdelar.
Här kommer nu den andra delen som fördjupar dig något inom området. Mycket av texten är skriven som små tips och vare sig du väljer att följa dem eller inte så hjälper de dig förhoppningsvis att hitta egna idéer och vägar till vad som fungerar för dig.
Sensorstorlekar och beskärningsgrad
På filmens tid var det vanligt att man hade en så kallad ”småbildskamera” som använde 35mm film vars negativ var 24x36mm stort. Ok, men varför är det då så intressant nu? Jo, det är nämligen så att den brännvidd som står på ditt objektiv och den bildvinkel som objektivet fångar upp kan man säga är beräknat utifrån storleken på detta analoga negativ, men eftersom många digitala systemkameror idag har en mindre sensor än 24x36mm blir följden av detta att dina objektiv får en längre brännvidd än vad som står angivet.
Detta är dock en sanning med modifikation. Faktum är att en mindre sensor inte utnyttjar hela den bildytan som objektivet fångar upp. Det innebär i praktiken att bildvinkeln som faktiskt träffar sensorn blir mindre. Det handlar alltså egentligen inte om en förlängning av brännvidden, utan om en beskärning av bilden. Olika kameror beskär olika mycket beroende på sensorstorleken. Denna beskärning kallas ibland för ”brännviddsförlängning” men borde egentligen kallas för ”beskärningsfaktor”.
Normala beskärningsfaktorer är 1,3x, 1,5x, 1,6x, 2,0x eller ingen alls, vilket då kallas för att kameran är ”fullformat” och har då alltså en sensor som är just 24x36mm.
Det kan vara intressant för dig att ta reda på vilken beskärningsfaktor som din kamera har så att du kan räkna ut motsvarigheten i brännvidd på dina objektiv. Använder du exempelvis en kamera med en faktor på 1,6x så innebär det att ditt 50mm egentligen motsvarar är ett 80mm, vilket faktiskt är en perfekt längd för porträtt.
Fördelen med beskärningsfaktorn är att dina objektiv ”blir längre”, ett 300mm motsvarar helt plötsligt 480mm med en faktor på 1,6x, vilket ju är kanon när du skall fotografera fåglar, djur, sport etc. En annan fördel är att dessa sensorer enbart utnyttjar centrumdelarna av linserna i ditt objektiv, vilket alltid är där som bilderna blir som skarpast. Använder du en fullformatkamera som utnyttjar mer av objektivets kanter är det därför viktigt att du väljer objektiv av bra kvalitet.
Nackdelarna med mindre sensorer är dock att dina vidvinkelobjektiv inte blir lika vidvinkliga. Ett 20mm objektiv exempelvis, blir 32mm med en beskärningsfaktor på 1,6x. Ännu en nackdel är att du behöver förstora bilderna mer från en mindre sensor vilket ofta resulterar i något brusigare bilder, skillnaden mellan en mindre sensor och en fullformat är dock hårfin idag, även om det givetvis också går att debattera.
Fokusering
För att få skärpa i din bild krävs att du fokuserar på ditt huvudmotiv. Ju större bländare, ju längre objektiv och ju närmare ditt motiv du är, ju mer noga är det att fokusera rätt eftersom skärpedjupet då blir kortare. Förr i tiden fokuserade man manuellt med sitt objektiv genom att vrida på det och även om en del fortfarande använder sådana objektiv så fokuserar de flesta objektiv idag automatiskt. Autofokus fungerar med hjälp av en motor som antingen sitter i själva kamerahuset eller i objektivet. Dessa objektiv brukar även ha en knapp som det står AF/MF på, där du kan välja bort autofokus och använda manuell fokusering om du nu föredrar det eller om situationen kräver det.
Autofokuseringen startar vanligen då du trycker ner din avtryckare halvvägs. På de flesta systemkameror kan du välja var i bilden kameran skall fokusera, men det finns oftast också lägen där den fokuserar på rätt objekt genom att mäta kontraster i bilden.
Fördelarna med autofokus är att det går snabbt. Nackdelen är att kamerans fokusering i vissa lägen kan bli förvirrad och fokusera på fel objekt, till exempel om du vill fokusera på en fågel som sitter bakom massor av grenar. Kameran kan då tro att det är grenarna som är huvudobjektet. Autofokuseringen kan också få problem när det är mörkt eller om du försöker fokusera på ytor som saknar kontraster, till exempel en blå himmel eller en enfärgad vägg. I dessa situationer kan du vara tvungen att slå om till manuell fokus.
Bländarval och skärpa
Objektiv är aldrig som skarpast på den största eller minsta bländaren. Det kan vara bra att känna till då du väljer din bländare. Fotograferar du exempelvis ett porträtt med ett objektiv som har en maximal bländare på f/2,8 så kan det ändå vara bra att blända ner ett eller två steg för att få en skarpare bild. Detta beror ju givetvis på om situationen och bakgrunden tillåter detta. Du behöver dock aldrig vara orolig för att använda din största bländare, men om du kan så blända gärna ner ett par steg.
Samma sak gäller för små bländare. Om du exempelvis skall fotografera ett landskap med ett vidvinkelobjektiv så räcker det oftast med en bländare på f/11 eller f/16 för att skapa ett skärpedjup som går genom hela bilden. Använder du bländare så som f/22 eller ännu mindre kan många objektiv prestera sämre utåt kanterna i bilden som då blir lite mjukare eller mindre skarp.
Bildstabilisering
År 1995 introducerade Canon en ny teknik som har förändrat fotograferingen en hel del, nämligen bildstabiliserade objektiv. Image Stabilization (IS) som de kallas på Canonspråk kom att bli en riktig framgång och idag har de flesta kameratillverkare utvecklat liknande bildstabilisering med namn så som VR (Nikon), SSS (Sony), OS (Sigma), VC (Tamron), SR (Pentax) etc. Systemen fungerar på lite olika sätt men grundtanken är densamma, att du som fotograf skall kunna ta skarpare bilder på längre slutartider när du handhåller din kamera.
Kommer du ihåg att jag i kursdel 3 om slutaren skrev: ”En tumregel för att undvika detta är att om du skall handhålla din kamera så skall din slutartid vara minst lika snabb som längden (brännvidden) på ditt objektiv. Alltså, använder du ett teleobjektiv som är 400mm långt så bör du ha en slutartid på minst 1/500 sek för att kunna handhålla kameran utan att generera så kallad skakningsoskärpa.”
Detta stämmer alltså inte längre ifall du använder ett objektiv eller en kamera med bildstabilisering. De bästa stabiliseringssystemen idag kan kompensera för cirka 4 steg, det vill säga med exemplet ovan skulle du kunna handhålla ditt 400mm objektiv med en slutartid på 1/30 sekund istället för 1/500 sekund, men det är ju alltid bättre att vara på den säkra sidan så du inte kommer hem med suddiga bilder. Givetvis fungerar inte bildstabiliseringen på rörliga motiv som du vill frysa med en kort slutartid, men på statiska motiv fungerar detta förvånansvärt bra.
Viktors tips: Bildstabilisering är ingen nödvändighet, men det är bra att känna till att det finns och att det dessutom ofta finns två versioner av samma objektiv, ett med och ett utan stabilisering. Som vanligt bör du fundera på om det är något du tror att du behöver eller inte. Givetvis är detta även en kostnadsfråga. Tänk även på att objektiv med bildstabilisering drar mer batteri än ett objektiv utan.
Motljusskydd
De flesta objektiv har ett passande motljusskydd. Det är inte alltid det följer med när du köper objektivet utan kan vara ett tillbehör du måste köpa till. Motljusskyddets främsta funktion är att förhindra ströljus från att komma in i ditt objektiv. Detta ljus är oftast någon man inte vill ha in då det kan minska kontrasten, färgmättnaden och ”stunsen” i dina bilder.
Det är speciellt viktigt att använda motljusskydd ifall du fotograferar utomhus en solig dag eller om du fotograferar i en studio och använder blixtar som är placerade på så vis att de kan generera ströljus. Jag bör väl också tillägga att det givetvis finns situationer där ströljusets effekter är något man vill ha i sina bilder, men normalt vill man det inte.
Ett motljusskydd är även ett mycket bra skydd för din kamera då du bär den på din axel och kanske råkar stöta emot saker och ting. Många motljusskydd går även att vända på så att objektivet skyddas och blir mindre då de skall packas ner i din kameraväska.
Viktors tips: Tänk på att objektivets tillverkare har lagt ner stor möda på att behandla linserna och insidan av objektivet för att minimera ströljus och reflexer. Dessutom går en stor del av pengarna du lägger när du köper ett objektiv till just olika typer av antireflexbehandlingar. Det är därför synd att förstöra detta genom att slarva med motljusskyddet.
Brytningsfel, MTF-kurvor och köptips
Objektiv är som sagt en hel vetenskap men det kan vara bra att känna till skillnaderna i kvalitet mellan ett bättre och ett sämre objektiv. Vad är det som gör ett objektiv bra? Jag skall nu nämna ytterst lite om detta.
Något som det ofta tittas på är hur stora och vilka typer av så kallade ”brytningsfel” eller ”distorsioner” objektivet genererar. Många objektiv kan prestera mycket bra i mitten av bilden, men utåt kanterna kan bilden kännas suddigare. Istället för att beskriva alla dessa brytningsfel hänvisar jag dig som är intresserad och sugen till att läsa Wikipedias sida om brytningsfel.
En annan sak värd att titta på är objektivets så kallade ”MTF-kurva” som beskriver hur väl objektivet tecknar av verkligheten, det är en graf över objektivets upplösning kan man säga. Vill du sätta dig in i det så kan du läsa mer om det på Ken Rockwells sida här.
Viktors tips: Även om brytningsfel och MTF-kurvor inte intresserar dig så rekommenderar jag att du läser en eller ett par recensioner på det objektiv du planerar att köpa INNAN du köper det. Det är stor skillnad mellan olika objektiv och det är bättre att köpa rätt från början. Tänk även på att det kan finnas objektiv från tredjepartstillverkare som presterar riktigt bra och är oftast något billigare.
Vård av kamera och objektiv
Nu när jag i princip har gått genom hela kameran så kanske det är dags att nämna lite om hur du bör vårda din kamera.
Lika mycket som en snickare behöver en hammare för att slå i en spik så behöver du din kamera för att ta en bild. Din kamera är ditt verktyg för ditt bildskapande, varken mer eller mindre. Lämnas den i garderoben blir den aldrig smutsig, repig eller skadad, men du skulle inte heller ha några fina bilder att visa upp. Många av dina bästa bilder kan mycket väl tas i situationer då kameran utsätts för ”fara” i form av fukt, smuts och/eller stötar. Kanske får den en skönhetsfläck och kanske måste den lämnas in på service ibland, men detta är normalt och en del av en kameras liv. Använd din kamera som det verktyg det faktiskt är!
Nu låter det kanske som om jag är vårdslös med min utrusning? Så är det inte alls. Jag förvarar alltid min utrustning i en väska när den inte används. På så sätt skyddas den från damm, fukt och små klåfingriga rackare. Mina objektiv har alltid ett UV-filter av hög kvalitet som skydd och för att rengöra dem har jag en blåsborste, en trasa av mikrofiber och linsvätska. Damm innanför filtret blåses bort eller borstas försiktigt av med borsten. Fingeravtryck och liknande på filtret torkas bort med trasan eller avlägsnas med hjälp av linsvätskan. Se till att köpa rengörningsutrustning för kameraoptik.
Rengöring av spegeln och sensor gör jag inte själv. Mekaniken i ditt kamerahus är mycket känslig. Dammet som syns i sökaren sitter garanterat på spegeln som fälls upp (på de allra flesta kameror) och dammet du faktiskt får på dina bilder sitter på sensorn. Spegeldammet påverkar givetvis inte bilden, men om du stör dig på att dina bilder blir väldigt dammiga så rekommenderar jag att du lämnar in kameran på en sensorrengörning.
Viktors tips: Använd gärna ett skyddsfilter eller UV-filter för att skydda dina objektiv. Det är bättre att lägga några hundra kronor på ett filter än att behöva förstöra ett objektiv för flera tusen kronor. Byt ut dessa efter några år på de blir repiga. Det gör att du slipper vara paranoid över att skada frontlinsen på objektivet! En del fotografer påstår att filtret påverkar bildens kvalitet och rent teoretisk så stämmer det givetvis, men skillnaden är så liten att den inte lär synas med blotta ögat. Dock rekommenderar jag att du köper filter av hög kvalitet som har så kallad ”multi-coating”.
Nästa lektion
Kameran är nu genomgången. Det kommer bli ett avsnitt om blixtfotografering framöver, men i nästa kursdel skall jag skriva om ljus, ljusmätning och exponeringskompensation. Nu börjar det mer kreativa! Spännande eller hur?
nov 28, 2010
”I will laugh in the face of shallow depth of field, I will harness all available light with super-fast aperture lenses, I will handhold my 200/1.8 wide open and smile.”
– Anonym arbetslös konsertfotograf
Två kursdelar med objektiv
Oj, vad mycket det fanns att skriva om objektiv. Jag har därför delat upp objektiv i två kursdelar, här kommer den första.
Objektiv
Från början hade kameror inga objektiv utan enbart ett hål som ljuset släpptes in genom. Ljuset var svårt att kontrollera och bilderna blev inte skarpa alls. Idag är objektiven givetvis en självklarhet på alla kameror, ja till och med i de små mobilkamerorna.
Objektiv och optik är egentligen en hel vetenskap, men det där krångliga får fysikerna hålla reda på. Enkelt beskrivet är objektivet den del av din kamera som innehåller optiska linser vars syfte är att bryta det uppfångade ljuset på olika sätt och föra det vidare in i din kamera för att tillslut fånga en fokuserad bild på din sensor.
Ett objektiv
På en del kameror sitter objektivet fast men på alla systemkameror är de löstagbara och därmed även utbytbara. Faktum är att utbytbarheten är själva definitionen av vad som gör en kamera till just en systemkamera.
Objektivets konstruktion
Ett objektiv är uppbyggt av flertalet olika typer av glaslinser (linselement) som sitter tillsammans i grupper eller individuellt inuti objektivet. Kombinationen av linselementens utformning och dess gruppering ger objektiven olika typer av egenskaper och gör att de fångar upp olika stora bildvinklar.
På grund av detta har varje kameramärke en mängd olika objektiv att välja mellan eftersom olika typer av objektiv passar olika situationer och olika typer av fotografer. Ett objektiv kan exempel vara byggt för att fånga upp en stor bildvinkel (vidvinkelobjektiv) eller en liten bildvinkel (teleobjektiv). Objektiv kan även vara byggda för att kunna fokusera på mycket nära håll (makroobjektiv), ha en fast bildvinkel (fasta objektiv) eller en variabel bildvinkel (zoomobjektiv).
Många objektiv att välja på
Närgräns
Nu skall du få göra en liten övning: Håll din handflata mot din nästipp och försök fokusera dina ögon på dina fingrar. Hur går det tycker du? Inte så bra kan jag tänka mig! Flytta handflatan sakta bort från dina ögon så kommer du tillslut komma till en punkt där du kan fokusera. Detta är närgränsen för dina egna ögon.
Precis som dina ögon så kan ett objektiv inte fokusera på hur nära avstånd som helst. Alla objektiv har en närgräns som bestämmer exakt hur långt ifrån ditt motiv du måste vara för att objektivet skall kunna fokusera. Går du närmare kan kameran inte fokusera och bilden kommer att bli oskarp. Längre objektiv (med längre brännvidder) har oftast längre närgräns än objektiv med kortare brännvidd.
Brännvidd
Linserna i objektivet bestämmer till stor del vilken brännvidd ett objektiv har. Brännvidd anges i millimeter och definierar hur stor bildvinkel objektivet kan fånga upp. Olika brännvidder passar olika typer av fotosituationer.
En fotograf kan ofta prata om längden på ett objektiv och menar då oftast brännvidden i millimeter och inte objektivets fysiska längd. Brännvidden är egentligen avståndet mellan ljusets fokuspunkt och linsens centrum. I praktiken är det dock viktigare för dig att veta att objektivets brännvidd beskriver vilken bildvinkel objektivet fångar upp. Ett kort objektiv fångar du upp ett större område och med ett längre objektiv får du en mindre bildvinkel.
Bilden nedan illustrerar brännvidd (f). Föreställ dig att brännvidden blir kortare och hur då ljusets vinkel mot sensorn då blir större.
Brännvidd
För att se vad ditt objektiv har för brännvidd kan du titta på det. Där finns garanterat lite siffror som berättar vilken brännvidd objektivet har. Det kan exempelvis stå 28mm eller 28-80mm ifall du kan förändra brännvidden på ditt objektiv.
Normalt pratar man om att det finns tre olika grupper av objektiv; normalobjektiv, vidvinkelobjektiv och teleobjektiv.
Normalobjektiv
Normalobjektiv är de objektiv med brännvidder runt 50mm och som ger bilden ett normalt perspektiv. Du fångar alltså upp ett naturligt perspektiv, ungefär samma bildvinkel som du ser med det aktiva synfältet i dina ögon. Att tillverka ljusstarka normalobjektiv är billigt och den största bländaren ligger oftast på f/1,4, f/1,8 eller större.
Eftersom dessa objektiv är billiga, skarpa, har ett normalperspektiv och stora maximala bländare är normalobjektiv ett utmärkt första val om du inte riktigt vet vad du skall satsa på för objektiv. Jag försöker undvika klyschor men ett 50mm bör finnas i varje fotografs kameraväska.
Viktors tips: När du köper din första systemkamera, fundera på om du hellre vill köpa ett 50mm objektiv istället för det ”kitobjektiv” som ofta följer med. Kitobjektivet fångar kanske upp fler bildvinklar men är inte lika skarpt och dessutom har det ofta två eller tre stegs mindre maximal bländare vilket gör att det inte fungerar lika bra i mörka förhållanden.
Vidvinkelobjektiv
Vidvinkelobjektiv är de objektiv som fångar upp en stor bildvinkel och har brännvidder som är kortare än 35mm. Vanliga brännvidder är 10, 16, 20, 24, 28mm.
Vidvinkelobjektivets konstruktion ger bilderna automatiskt ett långt skärpedjup även på stora bländare. Vidvinkelobjektiv har även den effekten på bilden att objekt som hamnar utåt kanterna gärna förstoras och förvrängs. Dessutom verkar saker som är lite längre bort i bilden att vara mindre än vad de faktiskt är.
Nedan ser du en vidvinkelbild där sjöboden har förvrängts på så sätt att det ser ut att stå snett. Detta beror på att den står utåt kanten i bilden. Om det är en bra eller dålig egenskap i bilden är givetvis upp till betraktaren. Bilden förvrängs givetvis vare sig sjöboden är där eller inte, men det blir inte lika uppenbart om objektets form är okänt.
Effekten som ett vidvinkelobjektiv ger kan användas kreativt på oräkneliga sätt, bland annat för att få en känsla av närhet till ditt motiv.
Förvrängd sjöbod
Teleobjektiv
Teleobjektiv är objektiv som har en lång brännvidd, cirka 80mm eller längre.
Vanliga brännvidder för teleobjektiv är 85, 90, 100, 105, 135, 200, 300, 400, 500 och 600mm. Dessa objektiv fotograferar en liten bildvinkel. Teleobjektiv delas ibland även in i korta teleobjektiv (80-135mm), normala teleobjektiv (135-200mm) och långa teleobjektiv (300-600mm). Objektiv med extremt långa en brännvidder kallas även ibland för supertele.
Teleobjektivet ger automatiskt bilderna ett kort skärpedjup även på små bländare, speciellt om du står nära motivet som du har fokuserat på.
Teleobjektiv gör att du kommer ”närmare” ditt motiv och fungerar alltså som en kikare för din kamera. Bilder tagna med teleobjektiv känns ofta ”plattare” eftersom föremål som befinner sig längre bort än själva motivet i fokus blir förhållandevis stora och ser på så sätt ut att komma närmare motivet. Detta kan du tänka på nästa gång du exempelvis tittar på fotboll, filmas en individuell fotbollsspelare så ser det nämligen ut som om spelaren står väldigt nära publiken bakom fast de egentligen står mitt på planen. Tekniken används också i vissa naturprogram så att det skall se ut som om programledaren står närmare ett farligt djur än vad han faktiskt gör, en komodovaran till exempel. ;)
Viktors tips: Teleobjektiv som är 300mm och längre är ofta tunga, dyra och har ett ganska begränsat användningsområde. Skall du lägga en slant på ett finare teleobjektiv så rekommenderar jag dig först att fundera på vad du är för typ av fotograf. Det är inget bra allroundobjektiv och försätter du dig inte i situationer där du har nytta av det kommer det lätt stå och damma på hyllan.
Bilden nedan är tagen med teleobjektiv. Notera hur havet mellan förgrunden och fyren känns som ett kortare avstånd än vad det faktiskt är.
Fyr med teleobjektiv
Makroobjektiv
Makroobjektiv kan ha olika brännvidder (oftast mellan cirka 50 och 200mm) men har en annan speciell egenskap. De är nämligen konstruerade på så sätt att du kan fokusera på motiv som är mycket nära. De har alltså en extremt kort närgräns för sin brännvidd.
Ett ”riktigt” makroobjektiv har ett avbildningsförhållande på 1:1, vilket innebär att du kan komma så nära ditt motiv så att 1cm i verkligheten blir 1cm på din sensor. Det innebär i praktiken att du kan fylla din sensor med ett skarpt motiv som är enbart några centimeter stort.
Makrobilder har extremt korta skärpedjup på grund av att du befinner dig så nära dina motiv. Ofta är skärpedjupet så kort som några millimeter, så kort att darrningarna från dina händer kan påverka var din skärpa befinner sig i bilden. Att använda stativ vid makrofotografering är därför en bra idé om du vill sätta skärpan på exakt rätt ställe.
Nedan ser du ett exempel på två makrobilder. Notera det extremt korta skärpedjupet.
Makrobild
Makrobild
Skärpedjup och brännvidd
Som jag redan nämnt ett par gånger så påverkar brännvidden skärpedjupet i din bild. Kom även ihåg att skärpedjupet blir kortare ju närmare ditt motiv du står. Detta kan vara speciellt viktigt att tänka på då du fotograferar med makro- eller teleobjektiv.
Ett exempel på detta är ifall du fotograferar porträtt. Vi säger att du ställer in bländare f/5,6 på ett 200mm objektiv vilket ger dig ett lagom långt skärpedjup i din bild ifall du backar för att ta en helkroppsbild. Bestämmer du dig sedan för att gå närmare och fotografera ansiktsporträtt med samma brännvidd och bländare så kommer skärpedjupet att förändras radikalt och kan mycket väl bli för kort. Extra viktigt är detta ifall du fotograferar två personer (eller andra motiv) som inte står på exakt samma avstånd från kameran. Då kan mycket väl den ena bli oskarp då du närmar dig eftersom skärpedjupet då blir för kort för att behålla skärpan i båda ansikten.
Fasta objektiv
Fasta objektiv är objektiv med en konstant brännvidd, exempelvis 24, 85 eller 400mm. På dessa objektiv går det alltså inte att förändra brännvidden. Vill du ändå förändra din brännvidd måste du helt enkelt byta objektiv.
Zoomobjektiv
Zoomobjektiv är objektiv med variabel brännvidd. Fotografen har alltså en möjlighet att välja sin brännvidd inom ett bestämt område på ett enda objektiv. Detta område kallas för objektivets zoomomfång och justeras oftast genom att vrida på en ring på objektivet.
För att se mellan vilka brännvidder du har att röra dig inom (ditt zoomomfång) kan du titta på ditt objektiv. Det kan exempelvis stå 28-80mm 1:4-5,6 vilket innebär att största bländaren är f/4 om du använder objektivet på 28mm. Om objektivet däremot används på teleläget 80mm så är den största användbara bländaren f/5,6. Objektivet kan alltså tappa ljus i teleläget. Ett objektiv skulle även kunna vara 70-200mm 1:2,8 vilket innebär att den största bländaren är f/2,8 genom hela brännviddsomfånget. Dessa objektiv kan användas i ljussvagare miljöer och genererar oftast skarpare bilder men kostar givetvis mer att köpa.
Många blandar ihop fokusering med zoom vilket är helt felaktigt. Zoomen används till att justera objektivets brännvidd och därmed också bildvinkeln som fångas upp samt perspektivet. Då brännvidden väl har valts används fokusering enbart till att göra bilden skarp. Notera att fokus alltid måste sättas efter det att brännvidden är vald, väljer du en ny brännvidd måste du alltså fokusera igen. Vi skall snacka mer om fokusering i nästa kursdel.
Fasta objektiv kontra zoomobjektiv
Det finns både för- och nackdelar med fasta objektiv och zoomobjektiv. Om vi börjar med att titta på fasta objektiv så är de uppenbara nackdelarna att du oftare behöver byta objektiv i fält ifall du vill ändra din brännvidd. Detta tar tid och kan ibland vara krångligt ifall vädret är dåligt. Tidsaspekten kan i vissa situationer vara viktig ifall ett motiv enbart är aktuellt en kortare period. Använder du enbart fasta objektiv behöver du dessutom ha fler objektiv i din ägo för att täcka upp alla brännvidder från vidvinkel till tele.
Ändå väljer många fotografer att i stor utsträckning använda fasta objektiv. Den största anledningen till detta är främst att de i princip alltid genererar skarpare bilder än zoomobjektiv och har oftast större maximala bländare, vilket innebär att de kan användas i mörkare ljusförhållanden och/eller generera kortare skärpedjup.
Att alla fasta objektiv skulle vara skarpare än zoomobjektiv är dock en sanning med modifikation eftersom det idag även finns otroligt skarpa zoomobjektiv, men generellt kan man säga att kvaliteten bland zoomobjektiv varierar mycket mer än kvaliteten bland fasta objektiv.
Vissa fotografer påstår även att de är mycket mer noggranna då de komponerar sina bilder med fasta objektiv, varje bild blir alltså mer genomtänkt. Samtidigt händer det givetvis att man inte får till den bildvinkel man vill ha vilket gör att bilden oftare behöver beskäras i efterhand, vilket i sin tur försämrar bildens kvalitet.
Fördelen med zoomobjektiv är främst att de är bekväma, du behöver inte ha så många objektiv i din ägo och du har större möjlighet att förändra bildvinkeln och perspektivet i varje situation för att skapa den bild du vill ha. Chansen att du missar en bild där du behöver byta brännvidd snabbt minskar, men det finns hakar.
Ett zoomobjektiv innehåller rörliga glaselement, vilket ett fast objektiv inte gör. På grund av detta skulle man kunna påstå att en kompromiss med kvaliteten görs då ett zoomobjektiv tillverkas. Detta är den största anledningen till att zoomobjektiv sällan eller aldrig är skarpare än fasta objektiv. Dessutom förlorar många zoomobjektiv ofta ljusstyrka vid den längre brännvidden.
Viktors tips: Fundera på vilken typ av fotograf du är och ifall fasta objektiv eller zoomobjektiv passar dig bäst. Är du en fokuserad fotograf som ofta fotograferar förbestämda motiv i sessioner kan du kanske hålla dig till fasta objektiv, men är du mer av en spontanfotograf kan zoomobjektiv kanske passa dig bättre. Det finns otroligt skarpa zoomobjektiv som har en fast maximal bländare genom hela zoomen, men de är oftast dyra. Vill du ha ett zoomobjektiv fundera på att köpa ett av lite bättre kvalitet, tänk på att det kanske ersätter två eller tre fasta objektiv, vilket gör att det kan vara värt att lägga lite mer pengar på det. Generellt bör du undvika zoomar med otroligt långa zoomomfång, exempelvis 28-400mm, dela hellre upp det genom en vidvinkelzoom och en telezoom.
Nästa lektion
Även nästa lektion kommer handla en del om objektiv, men även lite annat. Inom kort kommer dock kursen mer och mer styras in på kreativ fotografering. Håll ut! :)
Länka gärna
Känner du någon som är intresserad av fotokursen så kan du länka till min sida på Facebook. Du kan även länka till bloggen.
nov 20, 2010
“You don’t take a photograph, you make it.”
– Ansel Adams
ISO-tal
Jag blir lätt lite nostalgisk nu när jag skall snacka ISO. På filmens och fotokemikaliernas tid vad det nämligen en källa till mycket experimenterande under själva fotograferandet, men fram för allt i mörkrummet. Det är ju sånt som jag egentligen inte behöver (eller borde) prata om längre, vilket kan vara lite tråkigt kan jag tycka. Är du sugen på analog fotografering, DX-koder, filmpressning och framkallningstabeller så får du försöka hitta andra källor till information eftersom jag inte kommer att ta upp det i denna kurs. Samtidigt är det ganska skönt att slippa det där sölandet och dessutom är det ju mycket billigare att fotografera idag och du får se dina bilder direkt, vilket ju är enorma fördelar.
Vad är ISO-tal?
ISO-talet är ett värde du kan ställa in på din kamera för att bestämma hur känslig du vill att din sensor skall vara för det ljus som träffar den. Ett högre ISO-tal gör sensorn mer ljuskänslig och ett lägre ISO-tal gör sensorn mindre ljuskänslig.
ISO-tal löper vanligtvis från 50-1600 i följande steg:
50 – 100 – 200 – 400 – 800 – 1600
Varje steg i riktning från vänster till höger gör att din sensor blir dubbelt så känslig för ljuset som steget innan. Det förekommer även att en del kameror kan nå ännu högre ISO-tal så som 3200, 6400 och även 12000.
För att ta reda på hur du ställer in ISO-talet på din kamera så måste du kanske läsa din manual. På vissa kameror är det inte lika lättåtkomligt som att ställa in bländarvärden och slutartider.
När skall jag använda olika ISO-tal?
Normalt kan man säga att högre ISO-tal används när du fotograferar i mörka miljöer, exempelvis inomhus eller på kvällen. I dessa fall kan du behöva göra din sensor med ljuskänslig för att kunna exponera rätt.
ISO styr bländare och slutare
I förra lektionen fick du ju lära dig att en förändring av ditt bländarvärde måste kompenseras med en ändrad slutartid och tvärtom. Jag är hemskt ledsen, men jag måste tyvärr krångla till det ännu mera, det är nämligen så att även ISO-talet påverkar ditt bländarvärde och/eller din slutartid.
Här är ett exempel:
Du skall fotografera inomhus och du har ställt in din kamera på bländare 2,8 och en slutartid på 1/125 sekund. Din kamera är inställd på ISO 100, men när du fotograferar upplever du att motivet blir suddigt eftersom det hela tiden rör sig. Din slutartid är alltså inte tillräckligt snabb för att frysa motivet. Du behöver en snabbare slutartid men eftersom bländarens storlek redan är ställd på den största storleken som ditt objektiv klarar av så kan du inte förändra slutartiden genom en justering av bländarvärdet.
Du har alltså försatt dig i en ljussituation där du faktiskt inte kan fånga ditt motiv på bild så att det blir skarpt. Du har dock ett alternativ kvar att utförska. Du kan nämligen öka ljuskänsligheten genom att ändra ditt ISO-tal. Snabbt och lätt så ställer du in ISO 400 (2 steg) och kompenserar denna ökade ljuskänslighet med att ställa in din slutare två steg snabbare, alltså 1/500. Resultatet blir att du får en skarp (och rätt exponerad) bild på ditt rörliga motiv!
Det finns givetvis en otrolig mängd olika situationer där du kan behöva öka eller minska ditt ISO-tal, ibland kan det exempelvis vara för ljust för att få fram den effekt du vill ha eller för att ens kunna exponera rätt, då måste du kanske sänka ditt ISO-tal.
Nackdelen med höga ISO-tal
Visst är det ofta skönt med korta slutartider eftersom det säkerställer skarpa bilder på rörliga motiv, men det finns en hake. Använder du höga ISO-tal så kommer nämligen din bild att bli mer brusig än om du håller dig på de lägre ISO-talen. Brus kallas också för ”gryn” eller ”korn” och är en kompromiss som sensorn måste göra för att kunna fånga bilden och exponera rätt med mindre ljus. Brusiga bilder anses oftast vara en nackdel, även om det givetvis finns situationer där det kan vara effektfullt.
För att illustrera brus har jag tagit en bild nedan och gjort en brusigare version av den. Bläddra mellan de två och jämför hur bilden förändras då den får ett ökat brus.
Brusfri bild
Bild med brus
Digitalkameror och brus
En viktig egenskap hos en digitalkamera är sensorns förmåga att generera brusfria bilder på höga ISO-tal. Vissa kameror är mycket bra på detta och andra är katastrofala. Tyvärr är det många som enbart köper sin kamera efter vilket antal megapixlar den kan fånga vilket har lett till lite av ett megapixelrace hos tillverkarna (även om det har lugnat ner sig nu), men förmågan att skapa brusfria bilder på höga ISO-tal är minst lika viktigt.
Min personliga åsikt är dock att på filmens tid så fanns inte en lika negativ inställning till brus. Även om brus i bilder givetvis fortfarande kan vara effektfullt så ansågs det oftare än idag vara en positiv egenskap att en bild hade en viss kornstruktur. Bruset var även det man experimenterade mycket med genom hur man exponerade filmen samt i mörkrummet genom att framkalla med olika lösningar av kemikalier. Å andra sidan går det inte riktigt att jämföra det brus som genereras av en sensor med hur en film hanterade brus så kanske är diskussionen meningslös ändå? Det är givetvis upp till var och en att skapa bilder med den nivå av brus man själv tycker om.
Stativ och blixt
Ett sätt att undvika höga ISO-tal är givetvis att använda stativ eftersom du då kan använda hur långa slutartider du vill för att slippa skakningsoskärpa. Detta hjälper dig dock inte på rörliga motiv då du ju oftast behöver en kort slutartid. Blixt är ju också ett sätt att reducera dina slutartider i mörka miljöer eftersom du ju då kan öka och styra ljuset själv.
Kombinationer av ISO, bländarvärde och slutartider
Ok, så nu har vi full koll på exponering, då vet du att följande kombinationer ger exakt samma exponering:
ISO 100, f/8 och 1/250 = ISO 200, f/11 och 1/250
ISO 400, f/5,6 och 1/500 = ISO 800, f/5,6 och 1/1000
ISO 800, f/11 och 1/125 = ISO 200, f/8 och 1/1000
Komplicerat, jag vet, men faktum är att du inte behöver hålla reda på detta, kameran mäter allt ljus åt dig och berättar vilka kombinationer som ger dig en rätt exponerad bild i den situation du befinner dig i.
Att tänka på innan du fotograferar
ISO-talet är något som du normalt inte ändrar lika ofta som du gör med bländarvärdet och slutartiden. Innan du fotograferar, fundera på vilken ljussituation du kommer att befinna dig i, välj ett ISO-tal och utgå från det. Är det mörkt (exempelvis inomhus) så kan du kanske använda ISO 400 eller högre direkt och är det en ljus sommardag eller om du skall använda stativ eller blixt så räcker oftast ISO 100 mer än väl.
På en digitalkamera så kan du i alla fall ändra ISO-talet på varje bild om du vill, förr när man fotograferade med film var man tvungen att köra hela rullen på samma ISO-tal, var glad för att du slipper det! Tänk även på att det är bättre att komma hem med skarpa brusiga bilder än oskarpa (och misslyckade) bilder.
Nästa lektion
Nästa lektion skall jag snacka objektiv, jag hoppas du hänger med även då.
Länka gärna
Känner du någon som är intresserad av foto och som du tror skulle vilja gå denna kursen får du gärna länka till den på Facebook eller Twitter. Länken till alla delar i fotokursen hittar du här och länken till min sida på Facebook hittar du här.
