I juni satsade jag $99 i ett projekt där tanken var att utveckla en ljusmätare för iPhone och andra smartphones. Projektet blev av och igår fick jag hem min lilla Lumu som mäter infallande ljus. Verkligen kul liten sak – och användbar!
Att mäta infallande ljus verkar vara underskattat bland fotografer idag som alltmer förlitar sig på kameran. Ljusmätare används ofta i studion men det är inte ofta man ser en fotograf mäta något annat än reflekterande naturligt ljus. Detta leder ganska ofta till att bilderna blir för mörka eller för ljusa, speciellt om man inte vet hur man kompenserar för en felmätning. Att lära sig att förstå ljusmätning och exponeringskompensation gör att man kan fotografera i svåra ljusförhållanden utan att behöva vara orolig för att man gör fel.
Det finns ju mycket att säga om detta så klart! Om det finns intresse så kan jag skriva ett inlägg om ljusmätning framöver? Hur låter det?
Jag har länge funderat på att skaffa portabla blixtar för att kunna fota mer on location. Idag är jag mestadels i studio så fort det handlar om porträtt med blixtljus. Och visst är studion rolig, men en studiomiljö har ju sina begränsningar.
Därför investerade jag nyligen i ett portabelt blixtsystem med två Canon Speedlite 600EX-RT, Canons radiosändare och ett par softboxar från Profoto. Efter lite testande känns allt riktigt bra. Allt synkar och styrs som det ska och jag är nöjd med resultaten och ljuset som softboxarna ger. Till våren blir det fler tester utomhus.
Nedan finns ett par av mina testbilder samt en film om softboxarna som jag köpte.
Ända sedan jag började fotografera för cirka 14 år sedan har jag alltid drömt om ett riktigt stort och ljusstarkt teleobjektiv. Idag blev det verklighet! Nu jädrar skall här fotas fåglar och annat skoj! Hör av dig om du har tips på platser eller skall ut och fota tele. Jag hakar på! ;)
En av mina bästa vänner och trogna följeslagare har gått bort. Han har varit sjuk en längre tid och inte kunnat fokusera på sina uppgifter som förr. I somras blev han riktigt dålig och började slira nått fruktansvärt. Vi blev bästisar redan runt millennieskiftet och jag minns tydligt hur imponerad jag var över hans skärpa och kontrast. Mitt 300mm f/4.0 L var mitt första L-objektiv och vi har tagit många bilder tillsammans under de senaste 10 åren, men nu har han gått sönder och delen som är trasig tillverkas inte längre.
Jag bifogar en av de första bilderna vi tog tillsammans, en av mina personliga favoriter. ;)
Skall lämna in mitt supergamla, superslitna 300mm f4L till Canon idag. Så gammalt och sletet att det inte ens går att fokusera längre, varken automatiskt eller manuellt. Det har varit med om en del kan man säga och det är en otroligt fin glugg när det väl fungerar. Dessutom är det mitt första L-objektiv, så jag hoppas det går att rädda min älskling utan att det kostar skjortan!
Jag brukar ofta rekommendera fotografer att plåta i projektform, något jag själv gör ibland. Det kan vara oerhört lärorikt och utvecklande att snöa in sig på något och fokusera på ett projekt under en period. Vad du fotar spelar ingen roll, det kan vara cyklister på stan, skorstenar, gamla människor, staket eller svampar. Tanken är att fördjupa sig, förstå motivet bättre och inse hur mycket det går att göra med så lite.
Här är ett lite udda projekt! Alec Corpuz har nämligen fördjupat sig i Darth Vader. En bild om dagen i ett helt år! Han verkar dock ha tröttnat nån gång i november…
